Utbildning minskar barn- och tvångsäktenskap. Ett påtagligt resultat av Tostans program är framgångarna med att minska antalet barn- och tvångsäktenskap.

Efter den första publika deklarationen i Malicounda Bambara 1997 har över 7000 byar offentligt deklarerat om att de upphört med barn- och tvångsäktenskap samt andra skadliga sedvänjor som kvinnlig omskärelse.

Det är genom Tostanutbildningen som människorna på landsbygden upphör med barn- och tvångsäktenskap. Deltagarna i Tostans Community Empowerment program får undervisning i mänskliga rättigheter under Tostans treåriga utbildningsprogram The Community Empowerment program (CEP). Med respekt för lokal kultur öppnar Tostans lärare upp en diskussion om hur barn- och tvångsäktenskap strider mot de mänskliga rättigheterna. När en flicka gifts bort för ung måste hon vanligtvis sluta skolan, blir ofta gravid tidigt och riskerar komplikationer under både graviditet och förlossning. Riskerna ökar för medicinska problem vid barnafödslar hos unga flickor.

En ökad kunskap och förståelse bland deltagarna i Tostanprogrammen öppnar upp för en dialog med olika företrädare för samhället. Genom att få med sig hela samhället och även andra samhällen som ingår i deras sociala nätverk kan man så småningom komma fram till gemensamma beslut om att upphöra med barn- och tvångsäktenskap. Deltagarna kommer till insikt om att genom att man slutar med barnäktenskap kommer döttrarna att kunna fortsätta i skolan, få utbildning och kunna nå sin fulla potential och bidra till social och ekonomisk utveckling i sina byar. Så blev det för sextonåriga Fatoumata Sumarech från Touba Sandu i Gambia.

Hennes föräldrar deltog i undervisning om mänskliga rättigheter och hälsa och har därefter respekterat Fatoumatas beslut att inte gifta sig förrän hon är redo. Fatoumata beslöt istället att fortsätta sin utbildning och följa sin dröm om att bli läkare.

”En gång föreslog mina föräldrar att jag skulle gifta mig, men jag vill gifta mig när jag är 18 år eller äldre. Jag vill inte gifta mig tidigare för jag känner mig inte redo för det.” Fatoumata Sumarech, Gambia